Att mata två barn

Ja de här med måltiderna slutar alltid med att det ser ut som en soptipp runt bordet.
På nått jäkla vis lyckas dom alltid få tag i varandra, fast jag sätter dom en bit ifrån varandra. Detta resulterar i att det är mat överallt. I öronen, bakom öronen, huvudet, tårna, jag själv osv.
Golvet och bordet ska vi inte tala om, herregud, bordsskick har dom då rakt inte. Och att hålla på att torka bort emellan varje sked är lönlöst.

Och de här med att vänta på sin tur, nä ni! Om man inte får mat på direkten så skriks det rakt ut.... GAAAAAHHH!

Och detta kommer förmodligen inte bli bättre dom kommande åren, snarare 7resor värre.

Tur för dom att dom är så jäkla söta!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0