Jag har världens sötaste, finaste, bästa, underbaraste, vackraste, roligaste, barn! Dom är ju bara så söta! När dom ligger och bara skrattar så där jätte gulligt blir man ju gråtfärdig av lycka! Förstår inte hur jag har lyckats få så otroligt fina barn!?! Inget barn i världen är sötare än mina!
Innan jag gick barn förstod jag inte riktigt det där "mina barn är finast".
Men nu förstår jag verkligen, MINA barn är finast!
Tror bara att man förstår när man själv fått barn. Man säger, eller jag sa, att man förstår när man säger att ens egna barn är finast i världen. Men jag förstod inte alls! Trodde jag förstod, men nej!
Den kärleken är helt obeskrivlig, går inte att tänka sig in i den, utan den måste upplevas! Och jag har turen att få göra det! För det är tur, alla kan inte få barn och alla hittar inte den rätta att få uppleva det med förrän det är för sent.
Det låter ju så fjantigt allt de här och jag lovade mig själv att aldrig bli så här! Men de går fasiken inte att låta bli!
Jag skulle göra vad som helst för mina små änglar! Dom är ju så otroligt fina!
Och för första gången i mitt liv är jag så där oförskämt lycklig! Allt har liksom fått en mening och jag ser fram emot att få se dom växa upp! Få se vad det blir för människor.
Sen att det är skit jobbigt emellan åt och man undrar va fan de är man har gett sig in, för ibland är det bara jätte jobbigt. Men det är som bortblåst när dom ligger där och skrattar å bara är så fina!
Älskar er mest av allt
