Äntligen lite utmaning

Ikväll fick jag äntligen känna att jag lever igen. Tjejerna skrek båda två och inget hjälpte, förutom att bära omkring på dom... Vilket blir rätt tungt efter ett tag! Men det var faktiskt (?!?) rätt kul. Dom har vart så himla tysta och snälla den senaste tiden att jag undrat om nått vart fel. Men nu hände det lite, fast de var inte lång tid dom höll igång båda två. Vilda somnade, för att väcka Tuva. Nu har Tuva somnat och Vilda är vaken igen.
Men nu har jag iaf en arm ledig så att jag kan städa lite :D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0