trollass

Hej! Lite sent kanske men nu har jag äntligen skaffat blogg, har förstått att folk på fb inte uppskattar alla mina inlägg. Som dom ioförsig inte behöver läsa men nu får folk som vill följa mig :D Jag är verkligen ingen författare, kan knappt stava eller formulera mig särskilt bra. Vet ej riktigt hur de här fungerar men jag lär mig nog :) Nu till sak... Det är 9 dagar kvar tills våra två små flickor är beräknade och jag är livrädd!!!! Känns så jävla overkligt, man har ju vetat att de ska komma bebisar som man ska ta hand om och älska hela livet, men nu när man är så nära känns allt bara fruktansvärt läskigt, hur fan ska jag klara av de här?!? Jag kan inte byta blöja, har aldrig gjort, förutom på gamlingar, men på bebisar, dom är ju så små, tänk om dom går sönder?!? Och att klä på dom nä fy så läskigt, jag kommer ha sönder dom! De sjuka är att även fast jag känner sådan rädsla så ser jag mer än någonsin fram emot framtiden, jag älskar redan dom här barnen så oförklarligt starkt och mycket och vill inget annat än att dom ska komma, konstigt känsla! Och att bli av med magen känns faktiskt både skönt och lite tråkigt. Hela min gradivitet har vart skit jobbig med massa krämpor och bebisar som legat och tryckt fel på nerver. Men nu helt plötsligt är allt sånt där borta, mår oförskämt bra, visst jobbigt är det ju, tugnt och så men så bra som jag mår nu har jag inte mått under hela gradiviteten. Ååå skönt att skriva av sig lite :) måste försöka sova lite, blir ju inte så mycket av sånt, men de funkar iaf :D om jag hittar hit imorgon så skriver jag några rader då ;O god natt!